new changes
Jag börjar verkligen få tillbaka suget av att börja blogga på allvar igen, men är lite trött på utseendet så förhoppningsvis orkar jag snart ta tag i det också : ) Jag känner att jag vill ha vissa ämnen som jag tar upp här på bloggen och något som verkligen är viktigt i mitt liv just nu är träning, dock bara på rookie nivå, men va fan ; )
Ville bara dela detta med er ; )
Puss & kram
Deadline
Det har hänt så otroligt mycket den senaste tiden, både positivt och negativt och just nu snurrar det runt på tok för mycket tankar och funderingar i mitt huvud! Jag vet inte längre vad jag vill, vart jag är på väg eller vem jag är? Sist jag skrev, i november så lät det inte alls så här, då var allt toppen! Jag var nöjd med allt och mådde otroligt bra, men just nu är jag mest förvirrad. Att saker kan förändras så snabbt..
Just nu sitter jag här hemma i min lägenhet i Eskilstuna med datorn i knät och jobbar med en inlämning som har deadline i morgon 16.00! Har verkligen inte haft någon motivation eller ork med att ta tag i plugget så nu får ja ta det straffet, sitta som en dåre dagen innan : ( Men det går i alla fall framåt, har gjort klart hälften så det är alltid nåt.
Måste erkänna att det känns lite skumt att sitta här igen och skriva ett inlägg, men samtidigt har jag verkligen saknat detta! Jag saknar att skriva av mig och få ur alla mina tankar som snurrar runt i mitt huvud, så förhoppningsvis kommer det dyka upp en hel del inlägg här nu igen, åtminstone efter 16.00 i morgon när jag har skickat in arbetet jag skriver på nu : ) 7000 tecken skall det bli, antar att det bara är att fortsätta skriva ; )
Ha en toppen kväll,
pussar!
I just love pictures
Sitter precis och kollar igenom min blogg och har världens största leende ♥ Fy fan vad jag blir glad av bilder, det är verkligen mitt sätt att minnas tillbaka på. Bara av att se en bild så minns jag tillbaka till den dagen då bilden togs, jag minns precis allt som hände då och får tillbaka exakt samma känsla, underbart! Har haft ett x antal bloggar under åren men jag ångrar det verkligen inte. Jag älskar att ha en "dagbok" som jag kan kolla tillbaka på, ha ett ställe där jag kan samla tankar och känslor från min vardag!
Jag älskar verkligen detta året, 2013 är det bästa året hittills : ) Min panikångest har knappt gjort sig påmind överhuvudtaget, jag älskar mig själv nåt enormt mycket, jag tränar och är hälsosam, skolan flyter på som bara den och jag har ett underbart socialt liv, hur kan man göra annat än älska allt just nu?
Love, love, love, love, love, love, love, love it!
Pictures
Happiness
Jag mår så jäkla bra just nu, bättre än vad jag någonsin kan komma ihåg att jag gjort förut! Vill inte säga att jag svävar på rosa moln, men det är fan inte långt ifrån ;) Jag kan inte direkt sätta fingret på vad det är som har hänt (eller jo kanske, men det håller jag för mig själv, blinkblink!), det är en salig blandning av olika händelser som har hänt under året. Jag har träffat så otroligt många fina och underbara människor detta år som har haft en så otroligt stor inverkan på mitt liv och jag kan inget annat än att le när jag tänker på dem.
2013 är mitt år, that´s the truth ♥
Jag är äntligen mig själv, till 110%! Numera lever jag livet, jag överlever inte bara vilket jag gjort i många, många år. Jag är lycklig, jag mår bra och jag älskar mig själv. Underbar känsla helt enkelt! Skolan rullar på som vanligt, njuter av kunskapen jag får, jag har en ny lägenhet som jag fullständigt älskar och mina vänner finns fortfarande kvar och fyller mitt liv med så mycket kärlek. Jag har antagligen fixat praktikplats och jag är just nu hemma i Herrljunga för att vara med på en workshop med "Ljus i Alingsås", allt bara rullar på, love it!
Det finns så otroligt mycket som jag vill dela med mig men det är svårt att hinna med och uppdatera er om allt. Vill ni ha daglig uppdatering så följ mig på Instagram → lindastenqvist heter jag där! Bilder från den senaste tiden kommer upp senare ; )
Lots of love, xoxo!
a picture speaks more than a thousand word
Lång tid har gått, jag har haft fullt upp med både det ena och det andra. Mycket jobb, mycket kvalitetstid med vänner och familj och en massa timmar under solen! Heldag i Göteborg med IFK match och Liseberg, besök av min xtra familj, tripp till Eskilstuna, mammas 50 års dag, träning, träning, träning.. Ja, det är väl en bra sammanfattning om vad jag har haft för mig.. Slänger in lite bilder också ; )
Och om bara några dagar drar jag tillbaka upp till Stockholm för 6 underbara dagar!
Längtar ihjäl ♥
It's my life, nobody elses
Nobody’s perfect. I may not be the most beautiful, the sexiest, or the girl with the perfect body,
but I don’t pretend to be someone I’m not. I’m good at being me.
I might not be proud of some of thethings I’ve done in my past,
but I’m proud of who I am today.
♥
♥
Kusinmys
Förra veckan var jag och mamma barnvakt åt min 3 åriga kusin
och självklart stod en tripp till Borås djurpark på schemat : )
Bjuder på lite bilder från dagen.
Sötaste busungen ever ♥
MIDSOMMARAFTON 2013
Midsommarafton 2013 ♥ Bästa dagen
Det var så länge sen jag mådde så bra som jag gjorde under den helgen,
längtar tillbaka, vill tillbaka!
Saknar folket och stämningen. Bästa midsommar någonsin ♥
Halmstad - Tylösand
Suck!
När skall jag lära mig? Det här med att packa smart är verkligen inte min starka sida! Imorgon drar jag iväg till Halmstad för att fira midsommar, torsdag-söndag, men min packning skulle lätt räcka för mer än en vecka.. puuh! Blir så trött på det här, varför kan jag inte bestämma mig för vad jag skall ha på mig? Är det bara jag eller är de flesta tjejer så här? Jag vill alltid ha med alternativ, alternativ i både kläder, skor, smink och smycken... För om jag glömmer eller lämnar en sak hemma så kommer jag garanterat vilja ha den. Sen är det ju det här med den svenska sommaren, hur kommer vädret vara? Kan man ha klänning eller måste jag ha med mig jeans och tröja? Jag är optimist så 90 % av min packning är beroende av fint väder med mycket sol, så håll alla tummar ni kan. Kika in här efter måndag då kommer alla bilder från helgen komma upp ♥
BESTIES ♥
I helgen var det återigen dags för potatisfestivalen i Alingsås, en gammal härlig tradition som jag spenderade tillsammans med Madde och Martina ♥ mina pinglor! Resultatet av kvällen/natten var att jag kände mig som 16 år igen. På tok för mycket alkohol, på tok för mycket dans och en lååååååång promenad hem. Love it!
Dagen efter började vi med en dunder frukost och sen en pizza, inget botade min baksmälla..
SUMMERBURST 2013 GÖTEBORG
I have had the best weekend ever! Loved every second of it.
SURPRISE PARTY
En trött, sliten och lite smått bakis Linda sitter här i soffan och skriver efter att ha haft den bästa kvällen på väldigt länge igår : ) Måste säga att jag verkligen älskar mina vänner, de är dem bästa som finns ♥
Sen en månad tillbaka ungefär har jag och Linn försökt planera ihop en rejäl utekväll för igår. Dels för att fira att jag fyllt år, men även för att ordna en sista fest i min lägenhet och även fira att det snart är sommarlov.. Vi hade väl fått tag på ett tiotal personer och fram till i måndags var allt fortfarande spikat! Sen började smsen och telefonsamtalen rulla in där folk en efter en börjar avboka så till slut såg det ut att bara bli jag, Martina, Linn, Sara och Fredrik som skulle ut men igår runt lunch banga även Sara och Fredrik ur, så jag taggade för en kväll med bara Martina och Linn.. Var jätte besviken men tänkte att man får göra det bästa av situationen så jag och Martina gjorde iordning oss här hemma hos mig och satt och väntade på att Linn skulle komma hit för att vi sen skulle dra iväg och köpa lite mat... Men istället baknar det på dörren och där utanför står alla mina vänner! Alla som från början sagt ja till att komma : ) Jag blev så chockad! Stängde dörren direkt och visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra, så jävla glad var jag! Jag älskar sånt här! Jag älskar att göra sånt för andra men det har aldrig varit någon som har gjort det för mig, förrens nu ♥
Första halvtimmen var jag fortfarande väldigt chockad och visste inte riktigt vad jag skulle göra.. Vi satt alla och åt, drack och spelade lite spel samtidigt som musiken var igång på högsta nivån : ) Efter någon timme rulla det in lite mer folk och alkoholen flödade. Jag var sjukt glad och peppad hela kvällen lång! Kramade om alla vänner och tackade för att de fixat detta. När humöret var på topp drog vi alla vidare ner på stan och hamnade inne på Håpes där vi släppte loss på dansgolvet och varvade dansen med goda drinkar. Jag och Martina var kvar till stängning innan det var dags att dra vidare.. En sjukt lyckad kväll, bästa på väldigt länge ♥ Kvällen resulterade i mycket alkohol, trötta fötter, baksmälla och bilder och filmer från gårdagen! Tyvärr inte bloggdugliga så de behåller jag för mig själv ; )
Tusen tack alla som var med igår och tack till alla som fixade med detta. Älskar er!
365 days later
10 maj 2012! Ett datum då mitt liv förändrades.
Idag kan jag säga att den dagen förändrade mitt liv till det bättre, men just den dagen, den 10 maj 2012, var jag på botten. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde den dagen. Det var den dagen som jag fick en panikångest attack!
För mig är inte panikångest något främmande eftersom min mamma har haft det när hon var i min ålder och det är något vi alltid har pratat om i vår familj. Men den dagen var panikångest den sista tanke jag hade. Jag var helt säker på att jag var döende. Cancer var den tanke som dök upp hela tiden, jag var helt säker på att jag hade fått cancer och jag började genast tänka på alla dumma val man gjort i livet.. Varför solade jag solarium? Varför har jag aldrig tagit en sänka eller alla andra prover? Vad kan jag ha gjort för att förhindra detta? Varför har jag inte lyssnat på min kropp ordentligt? Allt bara rusade runt i huvudet, tankarna var så otroligt många och just då ville jag bara hem, inte hem till Eskilstuna utan hem till min familj. Som tur är var min klass med mig i Stockholm den dagen och Klara stannade vid min sida hela dagen.. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och dem bad mig åka till akuten eftersom de inte kunde veta vad det var som var fel, men det fick mig bara att må ännu sämre, jag är nämligen livrädd för läkare och sprutor. Istället tog Klara med mig hem till hennes föräldrar i Stockholm och efter att ha varit där en stund kunde jag äntligen slappna av och jag började må lite bättre igen. Åtminstone såpass att vi klarade av att åka till centralstationen och ta tåget tillbaka till Eskilstuna.
När jag tänker tillbaka så mådde jag dåligt redan när vi satte oss på tåget ifrån Eskilstuna på morgonen. Jag hade en oro i hela kroppen, jag kunde inte slappna av, satt på helspänn hela tiden. En av de jobbigaste känslorna var att jag hela tiden kände att jag behövde ha tillgång till en toalett. Om jag fick bestämma hade jag velat springa på toaletten var femte minut, Jag kommer tydligt ihåg att jag planerade när och var jag skulle kunna gå på toaletten och det var när dessa planer inte längre fungerade som panikattacken kom på riktigt. Vi skulle gå från ett museum till ett annat och jag hade ingen uppfattning om hur långt det var emellan dem vilket gav mig panik. Kände mig svimfärdig, varm, illamående.. allt på en och samma gång. I vanliga fall vet jag små knep för att få bort dessa känslor men ingenting fungerade och det var då helvetet bröt loss.
Senare på kvällen när jag väl hade kommit hem till min lägenhet ringde jag min mamma. Konstigt nog hade jag inte ens tänkt tanken att ringa mamma när jag mådde som sämst, men det gjorde jag sen. Jag grät och sa att jag att jag mådde dåligt och berättade vad som hade hänt och sa att några ifrån klassen trodde att jag hade fått panikångest. Mamma satte sig på första tåget dagen efter. På kvällen trodde jag att jag skulle klara av att vara ensam. Sandra och Anna kom förbi med en påse godis och sa att jag kunde ringda dem när som helst, det fick mig att tro att jag skulle klara av att vara själv, men jag hade fel. När de gick började jag gråta och oron kom krypandes. Jag sprang direkt över till skolan där jag visste att Anna var och den natten sov hon hos mig. Värsta natten någonsin! Kunde inte sova, var uppe varje timme..
Dagen efter var det heldag i skolan. Gick även till vårdcentralen och där trodde dem att jag hade urinvägsinfektion. Sedan kom mamma, och då släppte all oro. Jag kände mig i princip som vanligt igen och var glad över att allt det hemska var över.. Men återigen hade jag fel. När jag och mamma senare den kvällen gick och åt på en restaurang fick jag återigen en panikattack och vi var tvungna att gå därifrån innan vi hann äta upp efterrätten. Det var nu vi var övertygade om att det var panikångest jag hade fått. Försökte få en akuttid men det gick inte, det enda jag fick var numret till en akutpsykmottagning som jag kan ringa dygnet runt och då skulle dem kunna komma hem till mig om jag inte skulle kunna ta mig till dem. Detta gjorde mig lugnare och trodde faktiskt att jag skulle klara av att vara själv när mamma åkte hem på söndagen. Men oj vad fel jag hade! Klarade inte av att sova själv de närmsta tre dagarna och på onsdagen åkte jag hem till Herrljunga. Väl hemma mådde jag helt okej, visst var det sämre än innan den 10 maj, men jag hade inte lika mycket ångest och när jag kom tillbaka till Eskilstuna klarade jag av att sova själv. Däremot klarade jag inte av vardagen. Jag kunde inte åka buss, jag fick ångest när jag stod i långa köer i affärerna, jag hade jätte svårt att äta.. ja allt var i princip kaos!
Den 5 juni, knappt en månad efteråt gick jag och lade mig som vanligt.. Vaknade två timmar senare, runt midnatt, med panik! Knackade på hos min granne, fick inget svar, ringde Anna i klassen och när hon svarade sprang jag dit. Dagen efter fick jag nog, pappa var tvungen att hämta mig nu!
Då trodde jag att jag skulle bli "frisk" av att vara i hemma i Herrljunga hos min familj, men inte då! Jag skulle jobbat inom hemtjänsten men klarade inte av det och i början av juli började jag äta antidepressiva tabletter. Och sen dess har jag ätit dem. Har vart tvungen att ändra dosen två gånger och först nu mår jag äntligen bra igen! Sen februari månad känner jag mig levande. Ångesten är iprincip borta, oron finns inte hos mig dagligen längre och jag gör för första gången saker som jag vill göra. Sen februari mår jag alltså bra. Hade en svacka för någon vecka sedan men den kom jag snabbt ur och det är tack vare min familj och mina vänner. Känslan av att kunna vara ärlig mot dem och öppen om hur jag mår har hjälpt mig något enormt. Allt och alla vet om att jag har panikångest och att jag kan bli sämre, därför behöver jag inte skämmas över att säga att jag mår dåligt ena dagen och sen bättre nästa. Jag har gått på KBT samtal sen augusti och dem har verkligen hjälpt. Jag har insett att saker i mitt förflutna har med panikångesten att göra, jag har lärt mig hur jag kopplar bort tankarna och hur jag kan slappna av. Utan KBT samtalen hade jag nog inte klarat av att gå klart skolan. Jag hade nog flyttat hem och fortfarande mått dåligt. Men ett år senare kan jag säga att jag mår bra, bättre än innan panikångesten faktiskt. Det blir bättre!
/ L
