I vanliga fall brukar jag sitta och skratta åt Desperate Housewives men idag har tårarna runnit längs kinderna.. Jag har alltid vart känslig mot sorliga filmer och scener men sen den 7 augusti förra året klarar jag inte av sånt längre! Numera gråter jag inte åt situationen på tv skärmen utan jag tänker på verkliga händelser som jag har vart med om och om hur vi alla lägger energi på onödiga saker dag in och dag ut. Jag har en sån enorm skräck för döden och allt vad det innebär och bara blotta tanken på det får mig att börja gråta. Att jag sen lägger så otroligt mycket tid och energi på onödiga saker varje dag, så som att jag oroar mig för min kropp och mitt utseende, att jag klagar på att aldrig ha tillräckligt mycket kläder eller saker och allt annan dum och onödig skit.. Jag blir verkligen förbannad på mig själv när jag lägger ner energi på sådana saker, vem bryr sig egentligen? Jag är frisk, jag lever, jag har hela min familj vid liv (förutom farfar ♥) och ändå har jag mage nog att klaga på saker i vardagen? Jag önska verkligen att jag kunde se på allt som jag har runt omkring mig och uppskatta det så otroligt mycket mer än vad jag gör idag, eller åtminstone visa att jag uppskattar det mer än vad jag gör idag!

Usch, det är så hemskt att tänka på sånt här.. Jag önska man kunde få leva ett liv där enbart en riktigt hög ålder innebär döden, jag önska att självmord, olyckor och sjukdomar inte skulle existera och jag önskar att alla människor skulle vara lyckliga över det liv man faktiskt lever och inte tar saker för givet.