I guess time will tell...
Antar att tisdagen blev för mycket för mig, först var jag tvungen att åka hemifrån, igen! Och även om jag inte är rädd för att åka tåget var det ändå jobbigt att lämna min trygghet och mina föräldrar, sen när jag kom till Västerås var det vernissage och efter det vågade jag mig på att ta bussen hem och eftersom jag kom hem vid 4 tiden var det i princip bara att komma hem och packa upp väskan och sen göra sig iordning lite för att dra hem till Klara där några från klassen var, och väl där kunde jag inte slappna av alls, det kröp i kroppen och vid halv 9 drog jag hem, försökte somna ungefär vid 11 men vaknade med panik igen vid 12.. Detta var den värsta natten sen det hände och jag försökte nå min granne men när inte hon svarade ringde jag Anna och sprang dit och fick sova där! Medan jag sprang hem till henne ringde jag mamma och sa att hon fick åka hit så fort hon kunde och därmed är jag nu redan hemma i Herrljunga igen! Pappa kom och hämtade mig igår kväll och vi kom till Herrljunga vid midnatt i natt. Usch, jag hatar att må så här och att det förstör så himla mycket av mitt liv, men som alla säger, detta är en tid som kommer vara jobbig men att jag kommer att må så himla mycket bättre när jag tar mig ur det! Jag hoppas verkligen det och jag vill verkligen klara av att bli bra och våga göra saker och ting igen!
Det är sjukt hur ens tankar kan förstöra för en och att det skall vara så himla svårt att ta sig igenom det visste jag inte, men jag skall klara det! Oavsett om det innebär att jag får börja äta mina tabletter eller ej så skall detta inte få förstöra mig..
Det är sjukt hur ens tankar kan förstöra för en och att det skall vara så himla svårt att ta sig igenom det visste jag inte, men jag skall klara det! Oavsett om det innebär att jag får börja äta mina tabletter eller ej så skall detta inte få förstöra mig..
I did it!
Idag hade vi vernissage på museet och det var riktigt kul att se allt färdigt, tycker alla i klassen har jobbat nåt enormt bra och jag är super stolt över vad vi har kunnat få fram efter bara 4 veckor! Men det som jag är mest stolt över just nu är mig själv : ) Vågade mig på att ta bussen hem ifrån Västerås idag! Något jag inte vågat göra sen min panikattack den 10 maj!! Kan väl inte direkt säga att jag var helt avslappnad hela resan hem men huvudsaken är att jag åkte! Så stolt över mig själv just nu!
I alla fall, skall försöka skriva lite på mitt arbete just nu och sen skall jag iväg och träffa klassen för lite vin och skoj ; )
I alla fall, skall försöka skriva lite på mitt arbete just nu och sen skall jag iväg och träffa klassen för lite vin och skoj ; )
home is where i belong
Åhh, ni fattar inte hur underbart det är att vara hemma igen ♥ lite av den olustiga känslan i kroppen sitter kvar men inte alls lika mycket som förut.. Har hunnit med en hel del plugg, lunchat med mamma och tagit ut Molly på en promenad! Nu sitter jag här i soffan och försöker lista ut vilken film jag skall hyra idag, har tre att välja mellan men vet inte vilken jag skall ta, kanske alla tre? Valet står i alla fall mellan; Trespass, The double och Seeking justice... Dags att ta ut Molly igen och sen äta lite kvällsmat och vänta på att mamma skall sluta jobba! P&K.
Update;
Efter att inte ha kunnat koncentrera mig sen i fredags kväll och en sömnlös natt sitter jag just nu på tåget hem till mamma och pappa ♥ Känner att jag behöver lyssna lite mer på min kropp och ladda upp batterierna ordentligt nu för att orka med den sista veckan! Egentligen känns det sjukt att inte kunna hålla ut i 5 dagar till, men just nu är min hälsa det viktigaste och jag måste göra det jag mår bäst av!
Har lite mer än en timme kvar innan jag är hemma och det skall bli underbart! Skall fixa det sista med plugget och sen bara ha kvalitetstid med mina föräldrar, min bror och min hund, lovely!
Har lite mer än en timme kvar innan jag är hemma och det skall bli underbart! Skall fixa det sista med plugget och sen bara ha kvalitetstid med mina föräldrar, min bror och min hund, lovely!
