4 oktober
Jag hade hoppats på att det inte skulle bli några depp-inlägg här numera men så blir det visst inte. Jag vet att man inte blir "frisk" från detta utan att man lär sig leva med det, men jag trodde jag hade allt under kotroll och så blir det så här? Det sänker en verkligen.. Idag vaknade jag och mådde toppen! Tog en tablett extra igår kväll och den gjorde det den skall göra.. klev upp och började plugga och trodde att allt var toppen, sen kom känslan tillbaka.. det är inte alls så hemsk som den har varit men den är tillräcklig för att jag inte skall kunna fungera på ett sätt som jag vill.. Än en gång gjorde jag allt jag kunde komma på, inget hjälpte och då var det dags att ta en tablett till : ( Har inte behövt detta sen jag började äta mina antidepressiva och det gör mig förbannad! Jag hatar denna sjukdomen, jag hatar att man tror man är på rätt väg och sen kommer ett bakslag, men jag vet samtidigt att det är så här det kommer vara ett bra tag till, det har ju faktiskt bara gått ungefär 4 månader sen jag fick det, och bara lite mer än 2 månader sen jag började med tabletterna, så jag får väl ändå på något konstigt sätt se det som ett framsteg?!
Tankarna rusar runt i hjärnan.. pressar jag mig själv för mycket? är jag stressad? vad gör jag för fel? skall jag hoppa av skolan? skall jag börja träna? Inget roligt alls kan jag lova! Det har vart så nära att jag ville åka hem idag, men jag ger mig inte.. jag är envis och det tror jag är positivt i detta fall.. om det inte blir bättre får jag väl ta det då, men jag skall hålla ut! Jag har mina underbara vänner här som jag kan prata med och som jag vet ställer upp om det behövs och jag har min familj där hemma som gör allt de kan för att jag skall må bättre. Min psykoterapeut är helt underbar och hon får mig verkligen att känna mig bättre, så jag har ju egentligen allt som behövs för att lyckas, det kanske bara är dags för mig själv att tro på att jag kommer lyckas? även om det kommer ta tid!
Kommentarer
Postat av: Yen
<3
Trackback
