I don’t know the key to success, but the key to failure is trying to please everybody.
Nu var det väldigt, väldigt länge sedan jag var inne här på bloggen. Har helt enkelt vart hemma hos mina föräldrar och då har jag haft mycket annat för mig som jag har prioriterat. Men jag har i alla fall bestämt att det skall bli ändring på detta, jag älskar faktiskt att skriva av mig här och dela med mig av mina tankar, inte bara för att ni, mina läsare skall få läsa det utan även för att jag själv skall kunna gå tillbaka och se vad som har hänt i mitt liv, det är ju så lätt att glömma av vissa saker och då kommer bloggen alltid finnas där för att påminna mig, både de positiva och negativa delarna i mitt liv : )
Nu är jag i alla fall tillbaka i Eskilstuna, känns väl lite sådär om jag skall vara ärlig.. Som ni vet har jag ju panikångest sen nästan ett år tillbaka nu, och jag mår fortfarande dåligt på grund av det.. När jag väl var hemma under "jullovet" var det helt fantastiskt, jag mådde otroligt bra och njöt verkligen av att vara hemma hos de jag älskar ♥ Dock var det ju mindre roligt att behöva åka upp hit igen i söndags.. Fick lite ångest över det någon dag innan det var dags att åka och det var då verkligheten slog mig. Jag är inte frisk, jag mår inte så bra som jag trott, jag mår inte lika bra här uppe som jag gör hemma och därför var det extra jobbigt att lämna det ställe som jag älskar, det ställe där jag mår bra för att istället åka upp hit, där jag inte mår lika bra! Det här med panikångest är en väldigt konstig sjukdom.. För det första dök det upp från ingenstans, visst jag har ju förstått att mycket som hänt i mitt liv tidigare är en stor orsak till varför detta dök upp, men varför det just dök upp i Stockholm den 10 maj kan jag verkligen inte svara på. Och att jag numera är rädd för och får ångest på grund av saker som jag tidigare älskat kan jag inte heller riktigt förstå och acceptera. Jag har alltid drömt om den dagen då jag flyttar hemifrån och när jag väl gjorde det och flyttade till Trollhättan mådde jag så otroligt bra! Visst fanns det lite problem med en viss kille under den tiden till och från, men jag mådde bra av att bo själv, jag älskade det, och nu, nu avskyr jag det. Eller avsky kanske är fel ord, men jag är i alla fall inte alls lika bekväm med det längre : ( Det är det här som jag har svårt att förstå och acceptera, att jag inte längre är samma person som innan.. Jag vet att man förä'ndras som person hela tiden och det accepterar jag, men just det här att jag inte själv har valt att vara så här och att må så här, det är det jobbiga. Men nu jobbar jag på att älska den jag är idag, att jobba bort panikångesten och leva så bra jag bara kan.
Hade aldrig klarat av min tid här uppe i Eskilstuna utan mina vänner här uppe och alla jag älskar där hemma ♥ Hemifrån får jag stöd och styrka åt att klara av tiden här uppe och när jag väl är här finns Linn! Hon är mitt största stöd just nu. Det är helt sjukt hur bra vänner vi har blivit under så kort tid, vi är så otroligt lika och har grymt kul oavsett vad vi gör : ) Har en massa planer framöver som vi skall hitta på, kul, kul, kul!
Nä, slut med det negativa nu. Tänker ta en lång varm dusch nu och sen kolla "Så blev vi svenska hollywoodfruar"! Puss&kram.
Kommentarer
Postat av: Linn
Finns här alltid vet du! <3 Vi ska fixa den här terminen galant och komma på massa roligt som gör att tiden flyyger förbi! :)
Postat av: Yen
Livet har sina bra och sina mindre bra stunder, men man får aldrig ge upp. <3 Jag hör gärna din lifestory, så en chillkväll med grannen soon? :)
Svar:
Linda Stenqvist
Trackback
